En liten Ida

Jag började leta efter en ny häst på vårvintern, och vi var bland annat och tittade på ett femårigt sto som var mycket lovande. Jag blev tokkär i den hästen, men vi köpte henne inte.
Jag hade fått order om att hitta en välskolad häst som kunde sina saker så att jag kunde få koncentrera mig på min egen ridning ett tag, då jag ridit mest krångliga hästar innan.

Det var när våren började bli sommar som jag hittade min nya stjärna. Zeven var en glad och busig fux, som gått 1,20 hoppning och lätt fälttävlan.
Jag hade under flera år pendlat fram och tillbaka mellan hoppning och dressyr, och kunde väl inte bestämma mig för vad jag ville satsa på. Men när jag på ridsportgymnasiet fick testa på att flyga över massiva terränghinder, var jag fast. Fälttävlan var det jag ville satsa på. Då fick jag ju hålla på med både hoppning och dressyr.
Jag tränade med Zeven under sommaren och red in mig på honom, och en dag i Augusti skulle vi starta vår första fälttävlan.
Det var inte ett moln på himmelen, och cirka 30 grader varmt, så hästarna blev snabbt trötta.
Dressyren gick helt OK, och snart var det dags att sadla om för hoppningen.
Men Zeven var trött och jag har för mig att vi fick ett pet.
Nu var det dock dags för det roligaste, terrängen!
Under banvisningen bestämde jag mig för att rida de enklaste vägarna hela tiden, för jag red mest för att ha kul och få rutin.
Jag kommer ihåg att jag hade hällt i mig typ en liter saft innan start och när vi var på väg mot ett däckhinder började jag må illa. Men det gick över och vi flög över hinder efter hinder.
Jag började bli riktigt speedad och hästen kändes stensäker.
Vi var då på väg mot ett hinder där alternativen var en mastig trappa, eller en enkel stock på en kulle.
Jag hade tänkt ta stocken, men när jag såg hindret komma närmare bestämde jag mig för att ta trappan istället.
Det var så klart inga problem, och en stund senare var vi i mål efter en felfri ritt. Jag var i det ögonblicket övertygad om att detta var det roligaste jag någonsin gjort.
När jag sedan också placerade mig, på sjätte plats, var lyckan total så klart.

Jag fortsatte tävla, och återvände snart till ridsportgymnasiet full av motivation.
Men under hösten blev jag mer och mer osäker.
Jag gick då ridsport med fälttävlansinriktning, och dessutom med NV inriktning (Jag var ju fortfarande nördig!). Och detta började bli lite väl mastigt. Så jag hoppade över till Samhällsinriktningen.
Men hösten slet på mig, och jag började trötta på allt. Och eftersom jag var så trött på allt så drabbades även hästintresset.
När jag var hemma på jullovet så insåg jag att jag inte tänkte åka tillbaka.
Jag hoppade av ridsportgymnasiet och planerade att börja på stans gymnasium under hösten.
Men när jag inte längre skulle satsa helhjärtat på ridningen så fanns det ingen anledning att ha en tävlingshäst, så Zeven såldes tyvärr under våren. Men han såldes till en helmysig familj, och jag har kontakt med hans nuvarande ägare och han lever idag som en prins.

Jag tog en paus från livet i största allmänhet, men framåt hösten började jag må bättre, och snart började mitt hästintresse återvända.
Jag red lite på Compan (som numera ägs och sköts av min mor, och förmodligen kommer förbli hennes ögonsten resten av hans liv), och tog lite lektioner.
Tillslut hade hästintresset återvänt med full styrka, och vi började diskutera egen häst igen. Men av olika anledningar blev det inte så.
Jag blev i stället medryttare på Compan, och började träna honom så smått.
Jag bestämde mig också för att satsa på hoppningen trots allt, eftersom jag insåg att hur roligt det än är med dressyr, så är det hoppningen som ligger närmast om hjärtat. (Men terränghoppning är fortfarande allra roligast!).

Våren kom och så småningom sommaren, och jag började återigen kolla efter en annan häst med mer kapacitet.
En annons på Granngården gav mig napp, och snart började jag rida ett sto utanför stan. Hon var pigg, rolig och speciell och passade mig som hand i handske.
Vi började hoppa och var efter några månader med i en liten lokal hopptävling, där vi var ett pet från segern.
Vi hade överlägset snabbast tid, men jag hade varit lite sen med att samla ihop henne efter ett hinder i omhoppningen, så hon gled ut lite i svängen som följde och kom lite stort på oxern därefter, och därför rev hon.
Sedan praktiserade jag som ridlärare och allt-i-allo på ridskolan i fem veckor.

Under den hösten hade jag mycket funderingar på vad jag skulle göra efter gymnasiet. Jag ville jobba med hästar på heltid. Först jobba som beridare i ett försäljningsstall, och sedan flytta till Tyskland i ett par år och satsa.
Sedan skulle jag starta ett eget företag med inriktning på problemhästar, unghästar och hoppning.
Men jag kände också att universitetslivet lockade, och nörden i mig skrek efter uppmärksamhet.
Efter mycket funderingar och kval bestämde jag mig för universitetet.
Om man har två så starka intressen så är det trots allt bättre att satsa på det som ger en hyfsad inkomst.

Under våren red jag på ridskola, och tävlade lite på ett par av de krångligare ridskolehästarna. (Krångliga hästar är fortfarande en stor passion!)
Under sommaren fick jag i uppdrag att rida en av ridskolans bätte hästar så att han hölls igång och fick lite utbildning.
Men efter det var det dags att börja på universitetet och flytta hit till Norrköping, och nu har jag faktiskt inte suttit på en häst på ett halvår.

Men en dag, någon gång, då ska jag bli en hästtjej igen.
Intresset är kvar, och det är lika starkt, men jag var tvungen att välja bort det.

Lite bilder:











Haha, det finns faktiskt ett par videos från någon träning på mig också, vill ni se??

Hörs sen!

Mitt hästliv, fortsättning:

När Compan kom till stallet hade jag plötsligt två hästar som skulle tas omhand, för foderhästen skulle inte lämnas tillbaka förrän några veckor senare.
Compan var utbildad inom westernridning, han hade alltså aldrig sett varken vanlig utrustning eller hinder förut.
Men jag satte igång att rida western, glad i hågen.
På den tiden var jag väldigt öppen för nya grejer. Jag visste inte riktigt vad jag skulle satsa på och ville testa på så mycket som möjligt.
Men trots allt började det kittlas i dressyrnerven (hoppnerven var ännu inte fullt utvecklad i och med att jag med en annan, snäll ridlärares hjälp precis börjat hoppa så smått igen.)
En dag (en vecka efter att Compan anlänt) bestämde jag mig helt enkelt för att jag skulle kolla vad han gick för.
Så jag slängde på honom foderhästens grejer, och stack ut i ridhuset och red dressyr.
Jag hade så klart tänkt ta det väldigt lugnt, och mest skritta lite så att han fick vänja sig. Men Compan var så hemskt duktig och stabil, och betedde sig som att han aldrig gjort annat, så det blev ridning i alla gångarter, i någon slags form, på typ LC nivå.
Jag var så lycklig så att jag på väg till boxen anmälde mig till en klubbtävling i dressyr som skulle gå av stapeln en vecka senare.
Tävlingen kom och gick, och vi kom visserligen nästan sist, men vi fick ändå ett godkänt resultat.
Efter detta var det derssyr som gällde, och jag började omskola Compan på riktigt.
Dock var jag ganska sur för att det inte gick så snabbt som jag ville:)
Vi började också hoppa lite smått, först bara skritt över bommar som låg på marken, och detta var det läskigaste Compan någonsin varit med om, tyckte han.
Efter att Compan hoppat pyttesmå krysshinder några gånger så spontananmälde jag mig till en träningstävling på pyttesmå-krysshinder-nivå.
Det skulle visa sig att startfältet bestod av mig och Compan, samt en hel drös med småbarn på shettisar.
Alla gick felfritt och fick rosett, förutom jag och Compan, som stannade ut oss på första hindret.
Men skam den som ger sig, och några månader senare vågade han sig över den imponerande höjden av 50-60 centimeter. Så klart var vi med i någon klubbtävling då och då, och nu började man kunna ana att han skulle bli riktigt farlig i omhoppningar framöver. Han är en snabb herre, och hans westernutbildning har lärt honom att skära svängar. Han kan kort sagt vända på en femöring.

Vi tränade och vi tränade, och Compan blev bara bättre och bättre. Dressyren satt som ett smäck, och hopprädslan hade han i stort sett kommit över.
Det var en sådan vår som jag bestämde att vi skulle vara med i Scandinavian Arabian Sporthorse Championships.
En av Skandinaviens största tävlingar för araber.
Den skulle gå av stapeln i Sverige under några dagar följande sommar, och nu satte vi igång att hårdträna.
Månaderna gick och när sommaren kom så var Compan i toppform.
Dagen för avresan kom, och en låååång bilfärd senare var vi framme på tävlingsplatsen.
Vi skulle vara med i en cup, vilket innebar att vi skulle tävla i dressyr, hoppning, terränghoppning och utställning.
Jag hade anmält mig till den enklaste cupen.

Dag 1 nalkades, och dressyren skulle inleda.
Compan var på ett strålande humör och dansade runt på framridningen på en nivå ganska långt över den vi var anmälda till.
Men, i samma sekund vi kom i i ridhuset och skulle börja rida, så öppnade himmelen sig. Det var typ århundradets regn och Compan blev genast spänd som en stålfjäder.
Programmet tog vi oss igenom ändå, och slutade på en andraplats. Men jag vet att vi med lätthet skulle vunnit om han gick som på framridningen.

På kvällen var det dags för hoppning, och så klart gjorde Compan en "Compan".
Han vägrade på första hindret men hoppade resten av banan jättebra.
Ett halvårs förväntningar raserades på ett ögonblick och min ilska nådde episka proportioner.
Jag red ut från ridhuset och skrek till mamma: "Efteranmäl mig till nästa klass!".
Viss debatt uppstod, eftersom att Compan då skulle debutera på den höjden, men jag fick igenom mitt beslut.
Jag hade en startande före mig, och han vägrade ut sig. Sedan var det min tur, och jag red som om hin själv satt i svansen. Compan kände nog av allvaret för han skärpte sig maximalt.
När vi kom till slutet av omhoppningen, och hade två-tre hinder kvar till felfri ritt, tog jag ett avgörande beslut.
Jag kommer idag inte ihåg exakt hur banan gick, men jag tog då en nästan omöjlig sväng in på en enorm, maxad oxer, och guldhästen klarar det.
En kraftigt avskuren sväng till, och ytterligare en stor oxer senare är vi felfria på en mirakeltid. Och publiken kunde andes ut.
Då startfältet är väldigt stort, och jag som sagt är andra startande i klassen tror jag knappast att vi ska placera oss, så jag skrittar glad och nöjd bort till uppstallningen. (Jag upplevde det nog inte som en mirakelritt, utan var mest glad över att vara felfri)
Men när klassen börjar närma sig slutet och jag fortfarande leder blir jag tvungen att sadla igen.
Och visst vinner jag, med flera sekunders marginal. Det skulle visa sig att jag var den enda som klarat den galna svängen. Några fler hade försökt men ingen annan hade lyckats.
Den natten sov jag gott.

Dagen efter var det dags för utställning och terräng, men terränghoppningen var inflyttad på grund av vädret.
Nu tyckte dock Compan att det räckte med att vara duktig, så han stannade ut sig på en trippelbarr.
Utställningen gick mtcket bra, trots att vi aldrig varit med om något sådant förut.

Efter detta var vi färdiga och så småningom kunde vi åka hem, med lyckliga leenden och bilen full av prisrosetter.
Det visade sig att jag kommit trea i cupen som innehöll hoppklassen jag vunnit, alltså cupen som låg på nivån över den jag anmält mig till. Jag hade nämligen blivit uppflyttad när jag gick upp en hoppklass.

Sommaren tog slut, och på hösten flyttade jag 30 mil söderut och började på ridsportgymnasium.
Jag fortsatte träna på med Compan, men allt eftersom hösten gick kände jag att Compans tak var nått. Jag behövde en häst med mer kapacitet.
På våren flyttade han hem till mamma och pappa, och hästjakten började igen.

Bilder från Scandinavian Arabian Sporthorse Championships:







Fortsättning följer!

Hejsan!
Sitter hemma hos Niklas och ska snart käka frukost:)

Ibland kanske man kan undra om jag tvekar. Om jag vissa dagar vill välja om. Det vill jag inte. Jag är bergsäker på mitt val. Men ibland längtar jag tillbaka. Till det enkla livet som jag inte tog tillvara på.
Hästar var en stor del av mitt liv på den tiden. Det har alltid varit en stor del av mitt liv, och det kommer definitivt bli det igen så snart jag har ekonomin och tiden till det. Få som känner mig tvivlar på att jag kommer bli en hästtjej igen så snart jag har möjligheten.

Och därför så tänkte jag berätta lite om hur mitt hästliv har sett ut!

Jag började som de flesta andra ungar med att tjata på min mor om att få börja rida ungefär samtidigt som jag lärde mig prata (mitt första ord ska ha varit "häst"). Men min ömma moder var ganska så rädd om mig, och tyckte att hästar var stora, läskiga saker. Så jag fick inte börja rida förrän jag var sju. Lyckan var fullständig och fredagar (tror jag...) var veckans höjdpunkt. Kort efter detta lyckades jag också lura upp mamma i sadeln, i en slags prova-på-grupp för föräldrar. Åren gick och min ridning utvecklades. Så småningom fick mamma sluta på grund av tidsbrist, har jag för mig...
Så började så klart tjatet om egen häst, och till min stora glädje lovade min far mig att jag skulle få en sådan om mitt intresse fortfarande var lika starkt i tonåren.
Åren gick och intresset höll i sig, med ett par små avbrott (exempelvis hade jag en rekordmässigt dålig ridlärare som skrämde mig så pass att jag var hopprädd i flera år, och faktiskt slutade rida helt i några månader...)
En vår fick jag erbjudande om att vara medryttare på en häst som behövde utbildning. Plötsligt fanns det möjlighet att ha häst flera dagar i veckan, utvecklas ridmässigt och lära mig massor om hästskötsel. Detta pågick i ett halvår.
Då jag vid detta laget hade uppnått en ålder av tretton år och FORTFARANDE inte fått en egen häst, började jag känna att hoppet sjönk. Men då visste jag inte att min kära mor och far faktiskt diskuterade det.
På sommaren hade diskussionen vuxit till ett beslut, och jag kommer fortfarande ihåg, glasklart, hur mamma och pappa, sista dagen på ett ridläger, efter våran traditionella uppvisning, meddelade mig att jag skulle få en egen häst.
Lyckan var total. Och först skulle jag bestämma mig för vilken typ av häst jag ville ha. Valet föll på en islandshäst. Vi åkte land och rike runt och provred och tillslut hittade jag min prins. Dagen han kom var förmodligen en av de lyckligaste i mitt liv. Men lyckan var kortvarig, för hästen visade sig ha kotledsinflammation och fick åka tillbaka till sin matte en vecka senare.

Efter en hel del turer den hösten, med en annan islandhäst inblandad, var jag nere i skåne hos en känd ryttarinna och provred en häst som jag dirket kände var menad att bli min. Vi hade i stort sett bestämt oss när jag fick ett samtal från en kvinna som hade visat oss en arabkorsning ett par veckor tidigare. Hon undrade om vi var intresserade av att ha hästen på foder/utbildning ett tag, då vi inte var intresserade av att köpa den.
Hästen var skojig, jag har alltid varit svag för problemhästar, och dessutom hade jag börjat fundera på om jag verkligen ville ha en islandshäst. Så jag valde detta alternativ.
Hästen kom hem till oss och några kämpiga månader började...
Men under tiden hade (kors i taket) mamma och pappa plötsligt kommit på att de också ville ha en häst, och de hade efter mycket finkammande av internet hitttat en lämplig kandidat.
Ett vackert arabiskt fullblod.
Min arabnerv satte igång att skrika för fullt (jag hade fallit för araber ett par år tidigare då favorithästen på ridskolan varit en sådan), och jag blev genast uppåt av tanken på att ha en arab i familjen.
Vi åkte och provred, och hästen var en riktig pärla. Vacker, försiktig och snäll med lång fin man och stora, svarta, nyfikna ögon. Han visade sig vara lite för pigg och känslig för mamma och pappa, men till mig var han perfekt, och jag föll såklart som en nysågad fura.
Efter ett jullov av vånda bestämde vi oss. Han skulle bli min häst.
Och den fjärde Januari åkte vi och hämtade honom.
Så kom Compete ox till vårat stall.



Fortsättning följer...

Hur ska jag förbereda mig för tekniska/naturvetenskapliga universitetsstudier?

Okej, vi börjar från början.

Även om man inte pluggar på universitetsnivå än, så finns det massor man kan göra för att förbereda sig och underlätta för arbetet sen.

Allmänt sett så är det så att många har svårt att komma in i universitetes sätt att studera, eftersom det är mycket eget ansvar.
Man har visserligen föreläsningar, lektioner etc. schemalagda, men de är oftast inte obligatoriska. Man får alltså delta på vad man vill, och förutom det lägga upp studierna som man vill.
Man har heller inte så mycket schemalagd studietid, det är kanske 2-4 timmar om dagen, och vissa dagar ingen alls. Men man rekommenderas att studera cirka åtta timmar om dagen (som ett vanligt jobb), och den tiden som inte täcks av föreläsningar får man alltså lägga upp själv.
Det finns heller inte några andra chanser. Om man missat att lämna in något innan sista datum, så går det inte att komma dragandes med det efteråt, då får man läsa om kursen nästa gång den ges i stället.
Och lärarna/kursansvarige/föreläsarna etc. kommer INTE tjata på dig. Det är ditt eget ansvar att komma ihåg vad du ska lämna in och när du ska lämna in det.

Alltså, jobba med din ansvarskänsla och lär dig ta ansvar för dina studier. Lär dig ha självdisciplin när det gäller studerandet, och lär dig vara punktlig.

Vad gäller de ämnesmässiga förberedelserna så kan det inte sägas nog: Plugga matte!
Matte är det du kommer behöva mest, det är liksom grunden som hela utbildningen står på.
Det är viktigare att ha en bra matematisk grund, än att kunna mycket om ditt specialområde.
Läs alla kurserna som ditt gymnasium ger, vare sig de är behörighetsgivande eller ej. Se till att förstå allt i kurserna och kämpa till dig åtminstonde ett VG. (Tyder på att du gott och väl kan det du behöver kunna för att gå vidare till nästa nivå).
Läs så klart in dig på dina intresseområden, men var öppen för ändringar. Man ska inte vara så fast i sitt valda spår att man inte kan byta om det dyker upp något annat alternativ under utbildningens gång.
Jag var ju exempelvis i somras helt säker på att jag skulle plugga fysik sen, men nu efter att ha läst kemi A och (nästan) B, så känner jag att kemi definitivt kan vara ett alternativ.
Överhuvud taget så ska du se till att skaffa dig en bred naturvetenskaplig utbildning. Lär dig om kolvätenas fantastiska värld, men lär dig lika mycket om kraftmoment, tryck i vätskor och våglära.
A-kurserna i gymnasiet är så allmänbildande för naturvetare, så de kommer du alltid ha nytta av, vad du än väljer att inrikta dig på sen.

Alltså, plugga så mycket matte du kan och se till att förstå det. Var öppen för ändringar och skaffa dig en så stor bredd som möjligt inom naturvetenskapen.

Glöm inte heller bort det viktiga sommarlovet! Det är ju då, under den lediga tiden som du ska se till att repetera allt!
Fråga din lärare om det inte finns ett par gamla, slitna kursböcker som du kan få! Lärare gillar ambitiösa elever, och det är absolut inte omöjligt att tigga till sig gratis kursböcker om de ändå snart ska slängas!

Med detta bör du ha en bra grund för universitetet!

hEJSAN:) Ett tag sedan jag bloggade igen...

Den gångna veckan har rullat på som veckor gör mest.
Vi har haft föreläsningar varje förmiddag och lite klokare har man absolut blivit.
I Tisdags hade vi laboration, så då hängde jag på Campus Valla hela eftermiddagen och tillverkade acetylsalicylsyra (aspirin) i deras fina, stora labb.
I torsdags drog vi återigen på oss labbrockarna och smet bort och vägde samt tog smältpunkt på vår acetylsalicylsyra. Den var mycket fin, men vi tror att den kan bli ännu finare om den får torka lite mer, så vi kanske smiter bort en sväng igen i nästa vecka.
Vi har också börjat med biokemi, vilket inte är lika kul som organisk kemi, men det går an. Vi har pratat lite om hur kolhydrater, lipider och proteiner är uppbyggda.

Förutom plugget har det blivit ett par vändor i gymet, där jag nu har sett till att maxa alla vikter så att jag tränar på en bra nivå. Har också kommit igång och tränat mer cardio under de tillfällena, då de har en stor TV framför en del av träningscyklarna. Det höjer definitivt motivationen.

Jag har rensat ut halva min garderob från kläder jag inte använder regelbundet så här års. Mycket shorts, kjolar och sommarlinnen har åkt i säcken i några månader. Nu blir det plats till att vika in alla mina kläder.
Har också äntligen tagit mig i kragen och börjat lista ut hur tvättstugan och maskinerna fungerar. Och det var inte så svårt.

Har snart avverkat alla säsonger av "Vänner". Brukar ju titta på ett avsnitt på morgonen när jag äter frukost och fixar håret, ett par-tre avsnitt när jag är hemma och käkar på eftermiddagen och ett par-tre avsnitt på kvällen innan jag ska sova.
Efter "Vänner" ska jag nog börja kolla på "Scrubs".

Nästa vecka kommer väl livet rulla på som det alltid gör, med skillnaden att vi har lite fler sovmorgonar, viket jag inte tackar nej till. På torsdag börjar terminens första tentaperiod, så då blir det hårdplugg i några dagar.

Denna helgen tillbringas med att träna, kolla på "Vänner", umgås med Niklas, plugga och ta det lugnt.

Och jag ska också skriva ihop första inlägget i "Universitetsliv".

Ha det gött!

Tja!
Sitter hos Niklas och chillar:)

Började lördagen med ett dubbelpass på SATS.
Först ett hårt spinningpass som var kul och lagom jobbigt.
Efter det ett corepass som var totalt meningslöst. Kände ingenting i coremusklerna (typ mage, rygg, bäcken osv.)
Körde ett corepass på Actic i veckan, och då hade jag typ kramp i magen efter några minuter. (Men passet var så bra upplagt så man kunde ge allt hela tiden ändå.)
Tja, men på det hela taget så äger Actic sönder SATS. Så jag stannar där jag är:)
(Jag vann ju en gratis träning på SATS, och det var alltså den jag var på i dag.)

I kväll blir det party, och jag har klädpanik som vanligt. Vi får se hur det slutar.

Har ni sett dessa skor förresten? (Bilderna är kopieringsskyddade så ni får länken.)
http://www.zazzle.se/periodiskt_bordlagga_av_bestandsdelar_som_keds_sko_skor-167885454655079203

Är det inte de snyggaste pjucks ni någonsin sett? De coolaste skorna som gjorts?
Jag dör. Jag måste ha dem.
Så köp dem till mig! Haha.

Vi hörs väl sen sötisar!

Här kommer min nya kategori!
Inläggen i denna kommer handla om saker som är typiska för universitetet. Hur det går till, hur det ser ut och så vidare.
Nedan kommer mina förslag till ämnen, utan inbördes ordning. Ni får gärna önska ämnen om det är något ni är nyfikna på!

Föreläsningar
Lektioner
Laborationer
Tentaperioden
Tentamen
Vilka är det som undervisar?
Att studera rätt
Söka till universitetet
Att bo i studentkorridor
CSN
Att klara ekonomin
Hur ska jag förbereda mig för tekniska/naturvetenskapliga universitetsstudier?
Nollningsperioden


Lägger upp första inlägget i kategorin om ett par dagar, så om det är någon speciell kategori jag ska börja med,
eller om ni har några andra frågor, får ni gärna kommentera!

Tja!
Usch, över en vecka sedan jag bloggade sist, dåligt!
Menmen, nu är jag här.

Veckan som gått har varit intensiv men rolig. Jag har tränat en del, och så klart har terminen börjat.
Jag pluggar just nu organisk kemi, och det är riktigt intressant. Helt klart ett alternativ inför i höst.
Fick faktiskt höra av en klasskompis idag att jag borde satsa på det här med kemi, för att det verkar vara min grej.
Kanske är det det?
Jag tänker ofta tillbaka på den härliga högstadietiden, eller härlig var den inte alltid, men kemimässigt var den stenkul.

Kemi var mitt favoritämne då, och jag levde och andades för det i vissa perioder. Medan mina tjejkompisar hade posters på de snyggaste kändiskillarna, hade jag en enorm plansch med Periodiska Systemet på min vägg.
Jag hade också ett "labb" på rummet. Det började med en kemilåda jag fick i julklapp, och utökades efter hand med diverse prylar och kemikalier som jag fick tag i på annat håll.
Tur var det väl att jag strikt förbjudit mina föräldrar att gå i närheten av mitt rum om de inte lämnat in en skriftlig proposition i tre exemplar minst en vecka innan (typ).

Även i skolan var det en häftig tid. I låg- och mellanstadiet får man ju i stort sett inte studera kemi, inte på min tid i alla fall. Och högstadiekemin var som en enda lång Aha-upplevelse. Att för första gången få ett litet hum om hur allt fungerar var fantastiskt.

Lite så känner jag nu också. Organisk kemi är superintressant. Kol är ett fantastiskt ämne. Mer om det en annan gång.

Just nu sitter jag hos Niklas och chillar. I morgon blir det kanske party. Har inte festat sedan nyår, men då festade jag å andra sidan så att det skulle räcka hela året...

Tänkte att jag skulle göra bloggen lite roligare och även lite mer informativ, och komnmer därför snart presentera en ny kategori, där jag pratar universitetsliv!

Vi hörs snart då!

HEJ!!
Haha, vet ni, jag glömde helt bort att blogga igår!
Det är väl som en invänjningsperiod nu kanske..

I alla fall, jag är glad för jag har just varit och tränat:) Hade ju en tid med en instruktör idag, och vi pratade om mina mål och så och gick igenom alla maskiner på gymet som jag ska använda. Vi bestämde att jag ska träna i maskinerna en av träningsdagarna i veckan. Resten av träningsdagarna ska jag köra olika pass, och springa på löpbandet.

I morgon har jag bokat in mig på ett pass som heter Challenge. Det är typ cirkelträning, och cirkelträning har jag alltid gillat. Det ska bli skönt att ta ut sig lite. Jag gillar ju att göra det, jag tycker det är så skönt att bara få ge allt under ett pass och sedan liksom rinna in i duschen och inte kunna använda armarna sen. Typ en av de skönaste känslor som finns.
Men man ska ju lyxa till det lite också, så efter passet ska jag tillbringa en stund i relaxavdelningen där jag ska sola lite och sitta i ångbastun:) Yay:)

Alla pass ska så klart inte vara så hårda, vissa kommer vara lunga och vissa kommer vara mer fartfyllda och roliga.

På lördag ska jag gå på Zumba, på måndag blir det Afrikansk dans och på onsdag ska jag gå på kickboxning:)
Så jäkla kul ska det bli. Och alla dessa pass (samt många fler alternativ) ingår i medlemsskapet. Verkligen värt pengarna!

Aja, jag har ju inte bara tränat, jag har skrivit labbrapporter med:) Mest har jag suttit med en rapport om estrar.
(När man blandar en alkohol med en karboxylsyra får man en ester. De luktar ofta gott och används som luktämnen. De finns också naturligt i bland annat frukt.)

Ikväll ska jag städa lite, fortsätta med mitt "Vänner" maraton och käka upp min dipp med hjälp av gurka och minimajs:)

Vi hörs imorgon!
Kram

Tja:) Sitter på campus och dricker chocco latte:)
Har inte kameran med mig så några roliga bilder blir det inte den här gången.
Tillbringar kvällarna numera med att kolla på Friends, läsa gammal fanfiction och spela The Sims.
Och jag orkar inte ha lov längre. Kan knappt vänta tills på måndag.

Men på torsdag ska jag ju träna, så det blir skoj, och sen efter det så ska jag se till att boka upp mig på lite pass till nästa vecka. Bland annat tänkte jag prova ett Zumba-pass. Det ser ju skojigt ut på reklamen, så varför inte?
Ska också dra igång med Yoga igen, och det kommer bli himla skönt:)

Jaja, tråkigt nu, men mycket arbete och roligheter väntar.

Vi hörs sen!

Hejsan igen:)
Är hemkommen från handlingen och fick med mig massor nyttig mat att proppa in i kylskåpet, och lite träningsgrejer. Typ en sport BH, en vattenflaska, ett svettband och sånt:)

Sitter och fixar kvällens underhållning, och ska snart dra mig bort mot mitt efter att ha plockat upp en flötpizza:)

Tråkigblogg.nu, jag vet. Men jag får väl se till att fixa lite roligare inlägg i morgon. Just nu orkar jag inte för jag är jäkligt hungrig!

Vi hörs då!
Godnatt på er:)

Hejsan:) Nu är jag uppe, haha.
Har varit på gymet och fixat kort och bokat in mig på en tid med privat instruktör, som ska lägga upp ett personligt träningsprogram för mig, yay:)

Nu sitter jag hos Niklas, och vi ska snart bege oss mot Ingelstad för att införskaffa lite förnödenheter.

Sedan ska jag komma ihåg att lämna studieförsäkran till CSN så jag får alla mina pengar, moahahaha:)

Vi hörs senare!

Hejsan:)
Nu har jag proppat magen full med kinamat och ska snart dra bort till Fenix för att kolla på "Vänner" och "I am Legend" hela natten:) Slappis:)

Fick en jättegullig kommentar förut förresten, vilken får mig att vilja ta upp en liten sak.

Ellinor om Denna månaden: Januari 2011:

Åh. Du har en väldigt inspierande blogg. Just nu går jag naturvetenskapsprogrammet och jag har forskning som en lite hemlig dröm, helst kemi och miljö eller kärn- och partikelfysik. Din blogg ger mig massor av motivation, när den drömmen känns lite väl långt bort. Hihi.

Först och främst, tack så mycket, det är rikitgt roligt att höra att någon kan inspireras av min lilla blogg:)
Och sen är det ju så klart väldigt roligt att höra att du har hittat så pass grymma intresseområden:)

Men till Ellinor, och alla er andra där ute, så vill jag bara förmedla min lilla filosofi:
Det är nämligen så att inga drömmar är för stora. Du kan bli precis vad du vill, det är bara du själv som sätter gränser.

Och att bli forskare är en mycket realistisk och bra dröm om man är beredd att lägga ner arbetet det krävs för att ta sig dit.

Och Ellinor, kämpa på nu i gymnasiet och se till att framför allt förstå grunderna. Lägg ner mycket tid på att förstå matten, och läs så många mattekurser du bara kan. För på universitetsnivå så är det väldigt mycket matte i vilket av de områdena du än läser.
Och längta för fullt till universitetet, för det är en tid som bör upplevas! Du kommer nog stormtrivas, och efter några episkt roliga år, så har du en ännu mer episk forskarkarriär att se fram emot:)

Och allra viktigast, glöm inte att det är coolt att vara pluggtönt!

Hörs imorgon!
Godnatt på er:)

Mål:
* Fixa gymkort och börja träna.
* Äta mindre onyttigheter.
* Blogga, minst 2 inlägg om dagen.
* Bli ännu bättre på att planera mina studier.
* Fixa så att jag kan mobilblogga igen.

Förhoppningar:
* Få det lite mer inrett på mitt studentrum. Blev ju inte av i höstas.
* Ta bättre hand om mig själv. Mer ansiktsmasker, hårinpackningar osv.
* Komma upp i tid på morgonen, så jag hinner fixa mig i lugn och ro och äta en ordentlig frukost.

Händelser:
* Terminsstart 17/1
* Få reda på tentaresultat från fysiken och kemin!

Januari 2010 började med en galen nyårsfest hos en kompis bror i Växjö.
En mycket sliten Ida landade dagen efter i sin lägenhet.

Annars präglades Januari -10 av funderingar.
Jag hade tidigare på hösten insett att jag trots allt ville plugga på universitet, och att jag ännu inte hade gett upp drömmen om en forskarkarriär.
Vid denna tiden var dessa hemliga funderingar, och jag ville inte diskutera dem med någon förrän jag var mer säker på att det var det jag ville.
Jag började kolla upp utbildningar för fullt, och isåg att Naturvetenskapligt basår var det bästa alternativet. Jag var ganska inriktad på att flytta till Uppsala på hösten.

Jag hade ett par år tidigare förlorat ett vad, och tog därför mitt "straff" och åkte upp till Norrköping och gjorde Mensas IQ-test.
Testlokalen var på universitetet, och jag kommer ihåg att jag tänkte att "Det här var ju ett himla trevligt universitet, vad synd att jag inte ska gå här, utan i Uppsala". De orden fick jag ju senare äta upp.
Men jag blev ändå ännu mer inspirerad och motiverad till att börja plugga på allvar.

Jag gick också bort till en Fysiklärare på mitt gymnasium och lånade en lärobok i Fysik A, för att kolla om jag fortfarande tyckte att det var roligt.
Följande dialog utspelades:

Jag: Hej, jag undrar ifall jag får låna en fysikbok?
Lärare: Jaha, vad ska du ha den till då?
Jag: *förklarar*
Läraren: Ehh
Jag: ...
Läraren: Så du går alltså Barn- och fritid?
Jag: Ja
Läraren: Och plötsligt en dag så bara vaknade du upp och insåg att "Jag vill bli rymdforskare!".
Jag: Ehh, ja.
Läraren: XD

Men jag fick låna boken, och läraren fick nog en skön historia att dra i lärarrummet sen:)

Annars gjorde jag inte så mycket mer utöver det vanliga.

Hejsan!
Nu så, nu är jullovet slut, och därmed också mitt blogglov, som togs lite spontant. Från och med nu är jag back in action igen!
ram
Först ska jag dra jullovet i korthet:

Julafton: Firades enligt tradition med närmaste familjen i föräldrahemmet. Grötfrukost med skinka, brorsan fick mandeln. Sedan lite chill tills det var dags att göra sig i ordning. Vi kollade på Kalle Anka och dukade därefter fram all julmat. Sedan åt vi den, och därefter var det disk och städning. Sedan dukades godiset fram och vi dansade kring granen för att sedan öppna julklappar. Därefter tog vi det lugnt och så småningom kröp vi i säng.
Julklappar jag fick: En pälsmössa, två böcker av Stephen Hawking, öronhängen föreställandes DNA-spiraler och ett halsband som föreställde pi med ett antal decimaler. Nördish javisst:)

Juldagen: Hemmafest med gamla Tranåskompisar, och därefter krogen.

Annandagen: Då åkte vi till Halmstad och firade dansk jul med släkten på mammas sida.

Mellandagarna: Jag var i Tranås och tog det lugnt. Satt hos mamma och pappa och kollade på Discovery Channel, samt shoppade på mellandagsrean och träffade gamla kompisar.

Nyårsafton: Firade med gamla kompisar i Tranås. Förfest med middag, därefter en hemmafest till elva. Efter det drog vi oss mot Tranås torg, trots rykten om bombhot. Men inga bomber kom, och vi såg lite fyrverkerier. Dätefter blev det utgång tills vi stupade.

Nyårsdagen: bakfylla.nu, Mådde som jag förtjänade och låg mest i soffan och sov och svullade pizza.

2 Januari: Åkte tillbaka till Norrköping, för att tillbringa ett par dagar med att bara rå om mig själv.

5 Januari: Åkte upp till Dalarna för att möta upp Niklas, som tillbringat jullovet där hos sina föräldrar. Tillbringade några dagar i vackra Leksand och tog det mest lugnt.

Idag: Nu sitter jag på tåget hem till Norrköping igen och snyltar på Niklas internet:) Vi ska använda kommande vecka till att förbereda oss för terminsstarten nästa måndag.

Det har varit ett skönt jullov, men nu längtar jag mer än lovligt tills att allt drar igång igen. Nu taggar vi KEMI!


Jag ska också presentera två nya kategorier här i bloggen!

För ett år sedan...
Här kommer jag skriva om vad jag gjorde samma månad för ett år sedan. Ett inlägg om detta i månaden.

Denna månaden:
Ska komma upp den 1:a varje månad, och här skriver jag om mål, förhoppningar och händelser den kommande månaden.

De första inläggen kommer strax.

Hörs om en stund, sötnosar!