2011-04-05
21:28:27
21:28:27
Drivkraften
Vi har alla en gång varit barn. Och större delen av oss har en gång blickat upp mot stjärnhimlen och krävt svar på tusen frågor.
Några av frågorna har vi fått svar på redan då, och vissa andra frågor har vi fått reda på senare.
Några människor har inte nöjt sig med dessa svar, utan fortstt söka.
Och alla de människorna har till slut insett att svaren inte finns ännu.
En bråkdel av dessa människor har fångats så av jakten på svaren att de gjort det till sin livsuppgift att finna dem.
Dessa människor kallar vi vetenskapsmän.
Inte alla vetenskapsmän är forskare. Det finns vetenskapsmän även i kassan på ICA. Dessa människor är vetenskapsmän till hjärtat.
Det finns också de som inte har gjort det till sin livsuppgift att finna svar, utan ser det mer som ett ytterst trevligt yrke.
Och det finns de som är vetenskapsmän både till hjärtat och till yrket. Det är dessa som verkligen blickade in i oändligheten som barn. När de gjorde det var det oåterkalleligt. Den sekund då de drabbades av känslan av oändligheten, avgjorde hela deras framtid.
För dessa människor finns ingen återvändo.
För vissa är vägen krokig, men de kommer ändå alltid vända tillbaka till forskningen. För elden som brinner inom dem brinner för starkt för att de ska kunna glömma den.
Om du gifter dig med en vetenskapsman, gifter du dig med vetenskapen. Och du kommer alltid ha konkurrens.
För en vetenskapsman är vetenskapen deras äkta hälft, deras älskare och deras barn.
Och hur vacker du än är, så kommer en vetenskapsman alltid vara distraherad av stjärnorna, och storheten ovanför.
Folk frågar mig hur jag orkar. Hur jag står ut med tanken på att det är nio år kvar tills jag är färdigutbildad.
Men det handlar inte om att orka. Jag älskar det jag gör. Jag skulle inte stå ut med att göra något annat. Mitt liv just nu är ett enda långt Heureka-moment.
Jag har påbörjat en vandring som kommer avslutas först i graven, och det är en underbar väg från början till slut.
Jag kan inte förklara till fullo vad som driver mig. Jag kan inte förklara hur elden känns.
Det enda jag vet är att jag är en vetenskapsman, a scientist.
Och det blev jag redan som liten, den där första gången då jag blickade upp i oändligheten.
Några av frågorna har vi fått svar på redan då, och vissa andra frågor har vi fått reda på senare.
Några människor har inte nöjt sig med dessa svar, utan fortstt söka.
Och alla de människorna har till slut insett att svaren inte finns ännu.
En bråkdel av dessa människor har fångats så av jakten på svaren att de gjort det till sin livsuppgift att finna dem.
Dessa människor kallar vi vetenskapsmän.
Inte alla vetenskapsmän är forskare. Det finns vetenskapsmän även i kassan på ICA. Dessa människor är vetenskapsmän till hjärtat.
Det finns också de som inte har gjort det till sin livsuppgift att finna svar, utan ser det mer som ett ytterst trevligt yrke.
Och det finns de som är vetenskapsmän både till hjärtat och till yrket. Det är dessa som verkligen blickade in i oändligheten som barn. När de gjorde det var det oåterkalleligt. Den sekund då de drabbades av känslan av oändligheten, avgjorde hela deras framtid.
För dessa människor finns ingen återvändo.
För vissa är vägen krokig, men de kommer ändå alltid vända tillbaka till forskningen. För elden som brinner inom dem brinner för starkt för att de ska kunna glömma den.
Om du gifter dig med en vetenskapsman, gifter du dig med vetenskapen. Och du kommer alltid ha konkurrens.
För en vetenskapsman är vetenskapen deras äkta hälft, deras älskare och deras barn.
Och hur vacker du än är, så kommer en vetenskapsman alltid vara distraherad av stjärnorna, och storheten ovanför.
Folk frågar mig hur jag orkar. Hur jag står ut med tanken på att det är nio år kvar tills jag är färdigutbildad.
Men det handlar inte om att orka. Jag älskar det jag gör. Jag skulle inte stå ut med att göra något annat. Mitt liv just nu är ett enda långt Heureka-moment.
Jag har påbörjat en vandring som kommer avslutas först i graven, och det är en underbar väg från början till slut.
Jag kan inte förklara till fullo vad som driver mig. Jag kan inte förklara hur elden känns.
Det enda jag vet är att jag är en vetenskapsman, a scientist.
Och det blev jag redan som liten, den där första gången då jag blickade upp i oändligheten.
isabelle
bra blogg:)
