En liten Ida

Hej alla!
På universitetet så pluggar man ju inte bara, man festar också! (något annat gör vi inte;))
Ikväll är det dags för tackfest med klassen och faddrarna.
Sitter hos Niklas nu och dunkar musik och laddar lite för vad som förhoppningsvis kommer bli en grym kväll med trevligt folk, skön stämning, rom och gyckel:)

Det sägs ju att det är en hel del festande på universitetet, och det stämmer. Som tur är så är inte alla fester obligatoriska. Vilket är skönt eftersom universitetsfolk har för vana att festa på vissa vardagar också.
Det är klart att man ska festa och ha kul. Det ingår ju lite i paketet när man lever det här livet. Och det är ju en tid som man bara har en gång i livet. För många är universitetstiden den bästa i hela livet.
Och än så länge är jag ganska säker på att det här i alla fall är en av de bästa perioderna i mitt.
Men man måste lära sig att balansera det övriga universitetslivet med de faktiska studierna. För de flesta är det ju såklart en självklarhet att man inte ska ut och röja exempelvis dagen innan en tenta, men jag vill gärna dra det ett steg längre än så.
Jag går ju en utbildning där man i mycket hög grad måste använda hjärnan, eftersom min nuvarande utbildning, och även min framtida, består av typ 80% matematik.
Det gör att hjärnan måste vara i toppform hela tiden.
Att festa för ofta sliter på kroppen, oavsett hur mycket man dricker. Och jag vill gärna undvika det slitaget.
Därför väljer jag att prioritera de lite mer speciella festtillfällena.
Jag festar kanske en gång i månaden.
Men å andra sidan har jag haft min vilda period. Jag har också varit "ung och dum", festat hårt flera dagar i veckan i månader i sträck. Det var kul. Då.
Jag har också haft perioder då jag festat kanske varje helg, och det var kul, men det är inget jag saknar.
Det är nog bara att inse att jag börjar komma förbi den tiden då man tycker det är kul. Jag börjar växa ifrån det.
Jag har kommit till den fasen att jag kan tycka att det är lika trevligt med en mysig hemmakväll som en riktigt röjig fest. Allt beror på dagsform.
Så för mig är det inte så svårt att undvika att festa så mycket. Jag har varit där, det var kul, men jag är inte där längre.
Men för er som inte har kommit till det här stadiet: Festa på om ni vill (sålänge det inte går ut över det övriga livet såklart) ta tillvara på den tiden ni har nu, för den kommer aldrig tillbaka. Och en dag kommer ni själva vakna upp och inse att ni börjar bli för gamla för det livet. Då kan ni få komma hem till mig och spela Fia.

Men skit samma, ikväll ska jag i alla fall festa, och det ska bli grymt kul!

Tja, nu tänkte jag skriva lite om ett ämne som ofta upprör mig.
Det här med förolämpningar.
Okej, ibland beter sig någon jäkligt dumt, man kan ogilla någon, störa sig på den etc.
Då kanske man får lust att snacka skit om personen ifråga, eller kanske till och med skriva en nedsättande kommentar på deras blogg. (Nej, jag syftar inte på den här bloggen, utan på storbloggarna).
Huruvida man ska eller inte ska förolämpa personer kan vi ta en annan gång, nu ska jag prata om HUR man förolämpar folk.

För det första, och kanske det andra och tredje också, så ska man inte ljuga i sin förolämpning. Detta gör ju bara att man framstår som oseriös, och det hela blir sandlåda.
Exempel:
Jag stör mig på Person X. Person X rider i samma stall som jag.
Jag förolämpar Person X genom att säga till mina kompisar att Person X rider som en kratta.

Är det verkligen så? Person X kanske rider helt ok? Men det är klart att det tar emot att erkänna om det är en person man inte gillar. Men för tusan, skärp er! Anmärk på det som är grunden till ert ogillande, istället för att hitta på massor andra grejer.

Exempel 2:
Jag stör mig fortfarande på Person X.
Jag går omkring och säger att hennes häst är ett ök.

Men för tusan, vad har hennes stackars häst gjort dig?
Se exemplet ovan för vidare instruktioner.

Exempel 3:
Person X går mig fortfarande på nerverna.
Jag tar nu till det ultimata vapnet genom att säga (alternativt skriva som en kommentar på hennes blogg) att hon - ve och fasa, håll i hatten - är FUL!

För tusan, visserligen har vi alla olika smak, och man är inte snyggast i allas ögon, men skaffa lite perspektiv.
Det finns väldigt få personer på denna jord som är genuint fula.
Kommentarer av typen "Du tror att du är något men egentligen är du så jäkla fuuuul!"
får nog de flesta med lite perspektiv att tänka sig personen som skrivit som en smått obstinat och ganska barnslig tonåring, som dessutom är en smula avundsjuk, och inte har blivit given så mycket av vare sig fantasi eller ordförråd.
Och de flesta tar heller inte åt sig av såpass klumpiga försök till förolämpningar.
För vidare instruktioner, se första exemplet.

Så, är det lite klarare?
Naturligtvis finns det väldigt många fler exempel, men det här kanske visar lite vad jag menar...
Och så klart så är det allra bästa att inte förolämpa någon över huvud taget om man kan undvika det.
En bra, gammal och fin regel är så klart:
Har du inget gott att säga, HÅLL DÅ KÄFTEN!