2010-05-18
00:18:52
00:18:52
17/5 2010 - Mat, plugg och framtidsplaner.
Sitter och tar igen mig i soffan efter att ha varit social ett tag. Har precis klämt i mig en skål med yoghurt, bananskivor, vindruvor, ekologisk müsli och kanel.
Jag vet att man inte ska äta så här sent men jag har inte ätit så mycket i dag och min mage gjorde ont av hunger.
Jag har ju varit vegetarian i tre år, men håller nu på att börja äta kött igen, vilket är en lång process.
Men jag har kommit en bit på väg, för i dag åt jag i köttväg en smörgås med tre skivor prickig korv, en smörgås med nästan en hel skiva skinka och två crabsticks (fisk). I går åt jag dessutom en fisk- och skaldjurspaj.
Det går framåt, och mitt löfte till Sanna om att vara fullständig köttätare till Furuvik ska nog kunna infrias.
I övrigt pluggar jag. I morse somnade jag utmattad vid fyra, bara för att springa upp igen ett fåtal timmar senare, sjungande och dansande med ögonen lysande av kunskapstörst. Inte.
Som en förlamad zombie tvingade jag isär ögonlocken, och med ett avgrundsdjupt stön reste jag mig från sängen. Klockan visade att jag hade cirka en halvtimme på mig att göra mig i ordning, klä på mig, äta frukost och ta mig till skolan. Så klart var det enda som möjligtvis kunde fungera att lägga upp tempot till hyperdrift, och jag gjorde detta på ett tvångsmässigt sätt. Jag blev klar, men i huvudet var det fortfarande vakuum när jag satte mig på min lilla moped och puttrade iväg mot skolan. Jag kom för sent. Hela två minuter efter lektionens början kom jag inrusande med andan i halsen och panik i blicken, för att mötas av en timmes planerade för studentkarnevalen. Detta gjorde mig om möjligt ännu mer ångestfylld då jag tillbringade en förvånansvärt stor del av den timmen med att tänka på allt skolarbete jag kunnat ägna mig åt i stället.
Men min panik blev till viss del stillad då jag senare fick ta tag i några uppgifter och ha en redovisning.
Jag är ingen pluggis egentligen, men jag kommer ta studenten om knappt fyra veckor, och hade som sagt tänkt ha ett slutbetyg.
Och dessutom är det lika bra att jag vänjer mig för hösten kommer bjuda på möjligheter för obegränsat pluggande om jag får som jag vill.
Folk frågar mig ibland hur jag orkar, men sanningen att säga är jag inte särskilt skoltrött. Jag tycker att det är kul att lära mig saker, och jag dör inte av att det blir lite intensivt ibland.
Och jag har två val.
Antingen så jobbar jag, chillar, hoppar på någon kortare utbildning och får ett trevligt och mysigt liv med genomsnittslön och genomsnittsjobb.
Eller så offrar jag några år av min gröna ungdom på att plugga så ögonen blöder och vara fattigare än en kyrkråtta, men slutar med att ha ett riktigt roligt och stimulerande jobb och en fetbra lön som ger mig möjligheter att verkligen hårdsatsa på typ klättringen.
Om detta fantastiska jobb dessutom utgörs av min barndomsdröm är det ju ännu bättre. Om jobbet kommer utgöras av detta får framtiden utvisa.
Men min poäng är - Är jag beredd att offra några år av mitt liv för att få upfylla en dröm? Ja! Det är jag verkligen. Och ärligt talat känns det knappt som en uppoffring.
Dagens egopic:
Lägg särskilt märke till min fina tröja från JC med rymden på. Jag gillar rymden, den är stor och spännande och cool.
Lägg även märke till det fina lapptäcket i min soffa, och den matchande kudden. Jag har nog en latent ådra som ligger djupt i mig som gillar lapptäcken och sånt, för jag tyckte att hela lägenheten fick ett lyft sedan jag lade dit det.
Nu kallar sängen...
Blog you later // Ida
Jag vet att man inte ska äta så här sent men jag har inte ätit så mycket i dag och min mage gjorde ont av hunger.
Jag har ju varit vegetarian i tre år, men håller nu på att börja äta kött igen, vilket är en lång process.
Men jag har kommit en bit på väg, för i dag åt jag i köttväg en smörgås med tre skivor prickig korv, en smörgås med nästan en hel skiva skinka och två crabsticks (fisk). I går åt jag dessutom en fisk- och skaldjurspaj.
Det går framåt, och mitt löfte till Sanna om att vara fullständig köttätare till Furuvik ska nog kunna infrias.
I övrigt pluggar jag. I morse somnade jag utmattad vid fyra, bara för att springa upp igen ett fåtal timmar senare, sjungande och dansande med ögonen lysande av kunskapstörst. Inte.
Som en förlamad zombie tvingade jag isär ögonlocken, och med ett avgrundsdjupt stön reste jag mig från sängen. Klockan visade att jag hade cirka en halvtimme på mig att göra mig i ordning, klä på mig, äta frukost och ta mig till skolan. Så klart var det enda som möjligtvis kunde fungera att lägga upp tempot till hyperdrift, och jag gjorde detta på ett tvångsmässigt sätt. Jag blev klar, men i huvudet var det fortfarande vakuum när jag satte mig på min lilla moped och puttrade iväg mot skolan. Jag kom för sent. Hela två minuter efter lektionens början kom jag inrusande med andan i halsen och panik i blicken, för att mötas av en timmes planerade för studentkarnevalen. Detta gjorde mig om möjligt ännu mer ångestfylld då jag tillbringade en förvånansvärt stor del av den timmen med att tänka på allt skolarbete jag kunnat ägna mig åt i stället.
Men min panik blev till viss del stillad då jag senare fick ta tag i några uppgifter och ha en redovisning.
Jag är ingen pluggis egentligen, men jag kommer ta studenten om knappt fyra veckor, och hade som sagt tänkt ha ett slutbetyg.
Och dessutom är det lika bra att jag vänjer mig för hösten kommer bjuda på möjligheter för obegränsat pluggande om jag får som jag vill.
Folk frågar mig ibland hur jag orkar, men sanningen att säga är jag inte särskilt skoltrött. Jag tycker att det är kul att lära mig saker, och jag dör inte av att det blir lite intensivt ibland.
Och jag har två val.
Antingen så jobbar jag, chillar, hoppar på någon kortare utbildning och får ett trevligt och mysigt liv med genomsnittslön och genomsnittsjobb.
Eller så offrar jag några år av min gröna ungdom på att plugga så ögonen blöder och vara fattigare än en kyrkråtta, men slutar med att ha ett riktigt roligt och stimulerande jobb och en fetbra lön som ger mig möjligheter att verkligen hårdsatsa på typ klättringen.
Om detta fantastiska jobb dessutom utgörs av min barndomsdröm är det ju ännu bättre. Om jobbet kommer utgöras av detta får framtiden utvisa.
Men min poäng är - Är jag beredd att offra några år av mitt liv för att få upfylla en dröm? Ja! Det är jag verkligen. Och ärligt talat känns det knappt som en uppoffring.
Dagens egopic:
Lägg särskilt märke till min fina tröja från JC med rymden på. Jag gillar rymden, den är stor och spännande och cool.
Lägg även märke till det fina lapptäcket i min soffa, och den matchande kudden. Jag har nog en latent ådra som ligger djupt i mig som gillar lapptäcken och sånt, för jag tyckte att hela lägenheten fick ett lyft sedan jag lade dit det.
Nu kallar sängen...
Blog you later // Ida
Bente olsen
Go Girl
