En liten Ida

Tjaba!
Nu har jag vaknat ordentligt:) Har suttit i sängen och pillat med datorn en stund:)
Vi ska snart käla fisklunch och sen ger vi oss väl av:)

Haha tänk, snart är det julafton! Det känns verkligen inte så. Det är inte som när man var liten. 21, 22 och 23 december var ju för tusan årets längsta dagar!
Och natten mellan den 23e och 24e kunde man aldrig sova. Det har hänt att jag legat vaken hela natten, tills klockan sju, när vi skulle springa in till mamma och pappa, väcka dem brutalt och helst med en gång slita upp våra morgonpresenter som tomten brukar komma och lägga i våra julstrumpor.
Men allt eftersom åren har passerat, så har sömnlösheten blivit mindre. Och vi har nu alla enats om att niotiden är en betydligt mer human tid att gå upp på julaftonsmorgon.

Jag kommer ihåg stämningen. Den där alldeles unika julstämningen. Känslan i luften som bara fanns på julafton.
Jag undrar vart den tagit vägen.
Jag har inte kännt den på många år. I alla fall inte den där barnstämningen.
Nu känner jag bara vanlig, tråkig, mysig vuxenjulstämning.

Aja, wish me luck!
Vi hörs!