2010-08-24
23:37:04
23:37:04
24/8 2010
Tja!
Nu har jag hamnat här igen:)
Efter lite kaos, som lyckades lösa sig, så stack jag över till grannen en stund för ett glas vin (hejdå vita decennium...) och massor prat. Riktigt trevligt faktiskt:)
Sen hoppade jag in i en lång, het dusch, för det har minsann blivit lite kylslaget och höstigt ute.
Är verkligen pepp för hösten nu, det ska bli så kul och jag kommer lära mig så mycket spännande saker!
Jag har börjat plugga lite matte nu, för att kontrollera så att allt fortfarande sitter där det ska, vilket det än så länge verkar göra, till min stora glädje.
Jag räknar alla uppgifter i sammanfattningen i slutet av varje kapitel. A-kursen struntar jag i att räkna igenom, för den är så enkel så att om inte det sitter som ett smäck så är det illa.
B-kursen däremot innehåller ju en hel del nya grejer, som jag inte konfronterats med innan den började, så den är bra att repetera. Kommer ju börja med en kurs motsvarande matte C-D nu nästa vecka.
Åh, det ska bli så störtkul att äntligen få lite mer förståelse för det här med derivata. De kurser jag ska börja med nu kommer öppna en dörr som leder in till den avancerade matematiken jag behöver kunna för att forska inom astrofysik, vilket ju är ett alternativ i framtiden.
Jag har ett ganska kul beteendemönster när jag konfronteras med ett problem som inte är så enkelt att jag kan lösa det i sömnen.
1. Läser igenom uppgiften.
2. Tänker: "WTF? Detta är totalt olösligt, vem tror de att jag är? Einstein?
3. Tänker: "Nope, inte ens Einstein skulle kunna lösa det här..."
4. Tänker: MEN! Vänta lite nu, om man gör så här..."
5. Tänker: "Hur var det man gjorde nu igen?"
6. Tänker: "Just det, så var det nog..."
7. Löser uppgiften.
8. Tänker: "Yes, jag är awesome!"
9. Kollar i facit.
10. Alternativ A - Det är rätt - Skriker: "YES! Jag är så jäkla awesome! Einstein, släng dig i väggen! Mitt IQ är sexsiffrigt!", Gör en galen segerdans.
Alternativ B - Det är fel - Skriker: "WTF? Det måste vara fel i facit!", Kommer på att miniräknaren nog är trasig, inser att den inte är det, upprepar steg 4-10 tills det blir rätt.
Haha, vad mycket matte det blev nu, men jag till och med drömmer om matte på nätterna...
Drömde här om natten att jag var på besök på något experimenthus, samtidigt som en skol/dagisklass med barn i 4-6 års åldern.
Jag kommer in i "Matterummet" där man kan lösa problem. Där sitter ett gäng ungar vid ett bord, och jag går helt spontant fram till dem och ska ge dem en gratis mattelektion (för jag är så snäll). Ivrigt börjar jag förklara och rita på vita tavlan, men då blir deras lärare irriterade på mig.
Jag förklarar då aningen vasst för lärarna att undervisningen i skolan inte duger, och ungarna bör lära sig svårare matte betydligt tidigare.
Sen bestämmer jag mig för att det är på hög tid att ungarna lär sig hur andragradsekvationer fungerar, och jag ritar mycket fantasifullt upp olika parabler på ett papper och färglägger dem jättefint. Men då tröttnar lärarna på mig och drar med sig ungarna där ifrån...
Sen vaknar jag.
Dumma lärare! Ungarna såg ju nyfikna ut!
Nu har jag hamnat här igen:)
Efter lite kaos, som lyckades lösa sig, så stack jag över till grannen en stund för ett glas vin (hejdå vita decennium...) och massor prat. Riktigt trevligt faktiskt:)
Sen hoppade jag in i en lång, het dusch, för det har minsann blivit lite kylslaget och höstigt ute.
Är verkligen pepp för hösten nu, det ska bli så kul och jag kommer lära mig så mycket spännande saker!
Jag har börjat plugga lite matte nu, för att kontrollera så att allt fortfarande sitter där det ska, vilket det än så länge verkar göra, till min stora glädje.
Jag räknar alla uppgifter i sammanfattningen i slutet av varje kapitel. A-kursen struntar jag i att räkna igenom, för den är så enkel så att om inte det sitter som ett smäck så är det illa.
B-kursen däremot innehåller ju en hel del nya grejer, som jag inte konfronterats med innan den började, så den är bra att repetera. Kommer ju börja med en kurs motsvarande matte C-D nu nästa vecka.
Åh, det ska bli så störtkul att äntligen få lite mer förståelse för det här med derivata. De kurser jag ska börja med nu kommer öppna en dörr som leder in till den avancerade matematiken jag behöver kunna för att forska inom astrofysik, vilket ju är ett alternativ i framtiden.
Jag har ett ganska kul beteendemönster när jag konfronteras med ett problem som inte är så enkelt att jag kan lösa det i sömnen.
1. Läser igenom uppgiften.
2. Tänker: "WTF? Detta är totalt olösligt, vem tror de att jag är? Einstein?
3. Tänker: "Nope, inte ens Einstein skulle kunna lösa det här..."
4. Tänker: MEN! Vänta lite nu, om man gör så här..."
5. Tänker: "Hur var det man gjorde nu igen?"
6. Tänker: "Just det, så var det nog..."
7. Löser uppgiften.
8. Tänker: "Yes, jag är awesome!"
9. Kollar i facit.
10. Alternativ A - Det är rätt - Skriker: "YES! Jag är så jäkla awesome! Einstein, släng dig i väggen! Mitt IQ är sexsiffrigt!", Gör en galen segerdans.
Alternativ B - Det är fel - Skriker: "WTF? Det måste vara fel i facit!", Kommer på att miniräknaren nog är trasig, inser att den inte är det, upprepar steg 4-10 tills det blir rätt.
Haha, vad mycket matte det blev nu, men jag till och med drömmer om matte på nätterna...
Drömde här om natten att jag var på besök på något experimenthus, samtidigt som en skol/dagisklass med barn i 4-6 års åldern.
Jag kommer in i "Matterummet" där man kan lösa problem. Där sitter ett gäng ungar vid ett bord, och jag går helt spontant fram till dem och ska ge dem en gratis mattelektion (för jag är så snäll). Ivrigt börjar jag förklara och rita på vita tavlan, men då blir deras lärare irriterade på mig.
Jag förklarar då aningen vasst för lärarna att undervisningen i skolan inte duger, och ungarna bör lära sig svårare matte betydligt tidigare.
Sen bestämmer jag mig för att det är på hög tid att ungarna lär sig hur andragradsekvationer fungerar, och jag ritar mycket fantasifullt upp olika parabler på ett papper och färglägger dem jättefint. Men då tröttnar lärarna på mig och drar med sig ungarna där ifrån...
Sen vaknar jag.
Dumma lärare! Ungarna såg ju nyfikna ut!
